I Sverige har vi skolplikt, likt många andra länder runt om i världen. Men endast i Sverige och Finland erbjuds det gratis mat till skoleleverna. Maten som serveras ska följa kostcirkeln och är stadgad av Skolverket. Kosten ska vara näringsrik och god, men trots det har skolmaten fått mycket kritik genom åren – inte minst av eleverna själva. Vad innehåller den svenska skolmaten? Är den värd att hata eller älska? Det ska den här artikeln försöka bena ut.
Vad är kostcirkeln?
Matcirkeln introducerades i Sverige 1965 av Statens Institut för Folkhälsan och beskriver sju matgrupper som helst ska intas varje dag. De är enligt följande:
- Grönsaker
- Frukt och bär
- Potatis och rotfrukter
- Fisk, kött och ägg
- Fett
- Gryn, bröd, pasta och ris
- Mejeriprodukter
Samtliga av dessa grupper försöker skolan att få in i matsedeln varje vecka. Recepten är dock bestämda av den enskilda skolan, eller av kommunen. Det kan möjligen ge varierande kvalité. Ofta är maten mycket lätt kryddad, för att alla ska kunna äta av den – det är ett av de vanligaste klagomålen. Skolor med egna storkök kan däremot lättare anpassa sig efter elevernas feedback. Dessa skolor kan med fördel även ta service av storkök med RMS, då det garanterar ett hållbart kök som levererar i decennier framåt – för både dagens och framtidens barn.
Livsmedelsverkets riktlinjer
Utöver vad den faktiska maten ska innehålla, har livsmedelsverket presenterat sex områden som ska representera den optimala maten i skolan. Maten ska vara…
- God
- Trivsam
- Näringsrik
- Hållbar
- Säker
- Integrerad i verksamheten
Dessa sex områden indikerar att skolmaten bör vara tillfredställande för eleverna, då det finns tydliga riktlinjer om att maten ska vara ”god och trivsam”.
Vad lägger barnen på tallriken?
Utöver kostcirkeln och livsmedelverkets riktlinjer så föreslås även att tallriksmodellen ska följas, vilket är en förlängd version av matcirkeln. Den berättar hur den ideala mattallriken ska se ut i relation till din kroppsvikt och fysiska aktivitet. Svårigheten här är att det är svårt för lärare och skolkökspersonal att kontrollera vad eleverna lägger på sina tallrikar. I de flesta Svenska skolor lägger barnen själva upp sin mat, och kan sålunda välja bort matgrupper och favorisera andra. Exempelvis står inte sällan proteinbyttan tom medans salladsbuffén är nästintill orörd. Det kan vara ett de huvudsakliga skälen till att barnen klagar på maten; de äter för ensidigt. Hemma hjälper oftast föräldrarna till med att komponera tallriken vid exempelvis middagen – men i skolan blir barnen petiga. Att bara äta köttbullar får vem som helst att bli led på sitt matintag!
